Parislis

Jobb och pakeeeeeeeet
Idag ringde chefen och väckte mig. Klockan 7 frågade hon om jag kunde komma in och jobba till 13. Jag sa ja och flög sedan upp ur sängen. För på mindre än en kvart skulle jag hinna äta frukost, klä mig och sätta på mig lite ansikte, samt få upp Fredrik ur sängen. Hann iallafall dit till halv och jobbade på med samma barn som tidigare. När jag bara hade ca en 45 minuter kvar av arbetet och jag tog ensam hand om barnen medan de andra fröknarna tog rast (då jag inte behövde ta rast när jag slutade så tidigt) så kom en fröken från den andra avdelningen med andan i halsen. Hennes son hade tydligen fått feber och behövde hämtas från skolan, därför frågade hon om jag kunde ta hennes plats och jobba till 16 på hennes avdelning efter att jag slutat. Självklart var jag exalterad på att få sluta tidigt och komma hem men... behöver ju jobba och få pengar, dels till hushållet men också ifall jag ska köpa mig en bil och få åka ut och resa som jag så gärna vill. Så jag sa ja, och hon blev otroligt tacksam. Jag fick då rast och ringde mamma som jag oftast gör. Chefen ville prata med mig innan jag skulle byta avdelning för att svara på några frågor jag haft: Om arbetskontrakt, sjukersättning osv. Sen gick jag över till den andra avdelningen och halvsov med ett par trötta barn mot mina armar. 
Det hände inget direkt speciellt idag, men det var en härlig dag. Fredrik hämtar mig och vi åkte sedan för att hämta ut ett paket jag nyss beställde och ville prova. Fniss!
Vi handlade även lite frukt och energidryck innan vi åkte hem och tog det lite lugnt innan vi sedan åkte hem till Berit på kålpuddingsmiddag. Alltid trevligt hos henne med massa historier och skratt. Vi åkte hem runt 8 tiden då vi båda var dyng trötta efter att vi inte lyckats sova så mycket inatt igen. 
 
Igår gjorde vi absolut ingenting dock. Gick inte ens ut från lägenheten... satt bara inne och möglade. Dock råkade jag köpa ett par skor också... Har ju inga bra skor att ha nu när det är blött ute men inte kallt nog för mina vinterskor. Sen ville jag ju ha ett par skor som jag kan ha både på jobbet och på fritiden. Så dessa skor ska tydligen ha bra kvalitet, ergonomiska, varma och vattentäta. Så är de ju dödligt snygga också. Är typ lite överraskad över att de rosa och helsvarta är billigare än originalfärgen... vilket iochförsig kanske inte är så konstigt. Men hittade dessa biligt och tog dem! Har ju lite problem med mina fotsulor som är tunna så hoppas dessa är bra!
Imorgon och på fredag blir det jobb igen! Vi helt okey tider. Försöker att säga åt min hjärna att skärpa sig. Får typ lite ångest igen (inte alls lika illa som jag hade när jag jobbade på förra stället) med att jobba långa dagar... tycker det är så konstigt. För jag får vara med barnen och ha roligt, tjärna pengar och få göra något då jag ändå inte gör något hemma. Så det går framåt! Men 9-15:30 imorgon och 9-13 på fredag. Bokade även en tid hos kuratorn på fredagen vid 3 för att uppdatera henne lite och även se om hon kunde prata med psyk om att jag vill att de ska ta emot mig igen. De kom fram genom första mötet att jag har ångest och depression, men sen ville de inte forsätta utredningen om jag hade något mer... vilket jag ville. De kan väl inte avgöra sådan genom att bara träffa mig en gång och höra lite om mitt liv. Ska ju få skatta och allt... dumfan. Tydligen många som klagar på psyk här... folk klagar på psyk generellt men. Har även fått flytta fram teorin och uppkörningen pga att läraren glömde bort ett steg (yttre säkerhetskontroller) och att vi inte hade några fler lektioner att hinna göra det på... så nu måste jag vänta i dryga en månad. Lite drygt när man var taggad och kände sig säker. Ska även på begravning om några veckor... då en i Fredriks familj för några dagar sedan gick bort... klarar inte av sådant. Spelar verkligen ingen roll ifall jag ens träffat personen eller inte, kommer störtgrina. Men det är väl ändå en fin egenskap, att ha lite empati. 
 
Så nu har jag uppdaterat er med en litet hoppigt inlägg! Har varit glad på senaste, men väldigt trött efter att blivit inslängd i långa arbetsdagar från ingenstans, men det är roligt! 
Sassa.

Beklagar sorgen.Man blir ju lite känslosam när någon i sin egna eller i sin sambos släkt gå vidare😭

Svar: Verkligen :C Jag hann dock aldrig träffa honom, men det är självklart att man blir ledsen ändå.
Parislis

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress